Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
träder ut i livet — så som allt sammansvärjer
sig- att göra en kollrig i huvudet? Min
utveckling blev försenad genom den myckna
religionen. Men nu har blodet tagit ut sin rätt, de
ärvda anlagen, menar jag.
— Hur menar du? Jag förstår inte riktigt?
— Du blir kanske förvånad, om jag säger
dig, att jag märkt, att jag är morfars
dotterson. Jag har någonting... jag vet inte vad jag
ska kalla det... någonting inre, som lever sitt
liv för sig.
— Du? Är det ett oroligt samvete, du
menar? frågade hon med livlig sympati.
— Det också. Allt möjligt i den vägen. Till
min egen stora häpnad bröt det ut en dag. Det
är inte morfar, som går igen, jag är egentligen
inte alls lik honom. Men det är så mycket, att
jag känner, vi liör till samma stam. Det är
något i märgen, i själva substansen, som är
religiöst. Men utan religion. Jag överraskar
mig med att bedja — utan att be om
någonting — utan att tänka mig någon Gud. Det är
stunder, då jag sjunker in i ett sorts andligt liv.
Då kan jag känna ”en frid som övergår allt,
förstånd”. Den gamla frasen ler jag inte
läng-åt. Sådana stunder vet jag inte, vad som äger
rum i min själ. Men det är en utväxling av
förnimmelser, som gör mig starkare, mera
oberoende av prövningar och dagens trivialiteter.
Det måste vara en nedärvd disposition. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
