- Project Runeberg -  Filippas öden. /
243

(1918) [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Filippa kunde ej ärligt svara nej. Hon
kände verkligen, att de båda hörde samman. Hon
teg.

Per lade armen om henne, och då hon ej
gjorde motstånd, kysste han henne.

Hennes huvud vilade mot Pers axel, hon
kände sig som hemma. Hon kunde aldrig mera
skiljas från Per.

Han strök håret över hennes öra.

— Älskade lilla huvud, viskade han, det ska
inte få ångra, att det tog stöd mot min skuldra!
Att det höll till godo med min rockkrage! Om
det beror på mig? — Jag är enig med dig i allt,
bara du inte lämnar mig. Nu äntligen känner
jag, att jag har fått en uppgift — jag ska dra
den tunga vagnen åt dig!

En vek tacksamhet och ömhet fyllde
Filippas bröst. Kanske . . . att deras . . . var det
möjligt? . . . att deras samvaro icke blev ett
resonemangsparti . . .


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:32:41 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/filippaode/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free