Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att inse dess nödvändighet, oeh denna nödvändighet kan ej
inses utan att inse tingets grund.
2. Differentia specifica: Filosofien är den i formel bemärkelse
högsta vetenskap. Detta innebär, att filosofien skulle vara den
vetenskap, som går längst i vetenskaplighet, i vetenskaplig form.
Att vara strängt vetenskaplig i form är att ej påstå något
annat, än livad man inser som nödvändigt. För att sålunda vara
strängt vetenskaplig måste man gå tillbaka, tills man kommer
till en själfklar sanning. Detta förfarande är att gå till den
yttersta grund, ur hvilken allt annat kan härledas. Ofvanstående
O ’
differentia specifica, som innehåller, att filosofien är den högsta
vetenskapen, nämligen i formel bemärkelse, innebär alltså
filosofiens nominaldejinition: filosof en är vetenskapen om tingens
yttersta grunder.
Korollarier häraf: a. Filosofien är den universella vetenskapen ;
ty då filosofien går tillbaka till alltings yttersta grunder, går
den tillbaka till grunden för allt.
b. Filosofien är den fundamentala vetenskapen; ty då den
handlar om alltings yttersta grund, blir den ock grunden för alla
öf-riga vetenskaper.
B. Filosofien är, reelt bestämd, vetenskapen om det absoluta och
om det relativa i dess förhållande till det absoluta.
Denna definition kan ock uttryckas: vetenskapen om väsendet
och om allt annat såsom fenomen af väsendet, om nämligen det
absoluta är och visas vara väsendet, och allt annat visas vara
fenomen af väsendet.
Det absoluta, absolutum: det som är löst, frigjordt från något
annat, från allt, det fullkomligt oberoende, det i alla afseenden
själfständiga.
Det relativa: det ej i alla afseenden själfständiga, det som har
sin tillvaro genom sin relation till något annat, det osjäljständiga.
Denna realdefinition följer ur den föregående nominaldefinitionen,
ty det blir fullkomligt omöjligt att finna en kunskap, till formen
alldeles själfnödvändig, utan att denna kunskap också kommer
att handla om det absolut själfständiga väsendet. Om jag vill
vara fullkomligt viss i min uppfattning, så får jag ej stödja mitt
påstående på en sekundär grund, utan måste gå tillbaka till en
grund, som själf ej har någon grund, till det absoluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
