Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allestädes, liksom elden själf; dessa tvenne rörelser mötas i
oändligt många punkter i världsrymden, och där de mötas,
uppstår ett skenbart stillastående. Hvarje individuel varelse är nu en
sådan punkt, där riktningarna möta hvarandra, där det skenbara
stillaståendet äger rum. Likasom hvarje varelses tillvaro sålunda
förklaras af rörelsen uppåt och nedåt, så kan ock hvarje varelse
sägas vara produkten af eldens tändande och slocknande. Lika
väl som om öfriga varelser, gäller detta äfven om människan. I
henne märkes ock kampen mellan de två riktningarna: själen =
öfvervägande rörelse uppåt; kroppen = den öfvervägande rörelsen
nedåt.
IV. Diogenes från Apollonia, på 400-talet.
Principen är luft med lif och förnuft.
Obs. Diogenes har bevisat, att principen måste vara en. Ty
annars kan ej öfvergången från ett till ett annat förklaras,
c. Representanter af den mekaniska riktningen.
I. Anaximander, från Milet, f. 610, f 547.
Karakteriserar grundämnet såsom 1) ursprungligt, 2) oändligt,
gränslöst, 3) lefvande.
Hvad är det då, som har dessa karakterer? Aristoteles säger,
att Anaximander sagt:
a) Alltings grundämne är /xly/xa rw ttolvtuiv = en blandning af allt,
d. v. s. i denna ursprungliga blandning skulle finnas alla sinnliga
kvaliteter, bestämningar, ehuru outvecklade, potentialiter, där
skulle finnas slumrande anlag åt alla håll.
b) Världsbildningen består däruti, att dessa slumrande anlag
utvecklades i motsats mot hvarandra och sedermera med
hvarandra ingingo föreningar efter frändskap, hvarur sktdle uppstå
oändliga världsbildningar.
II. Anaxagoras från Klazomene i Mindre Asien, född omkring
500; flyttade till Atén, anklagades för ateism, dog i Lampsakus
427.
Hos honom märkes den grundsats, som sagts vara utmärkande
för den mekaniska riktningen. Det finns ej någon kvalitativ
uppkomst och förgängelse, utan blott nya anordningar af det i
urämnet befintliga. Anaxagoras gillar detta förnekande af
kvalitativ uppkomst, men antager dock den kvalitativa mångfalden,
hvarigenom han ock tvingas att antaga, att i urämnet måste åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
