Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:o) att det gudomliga väsendet fattas i analogi med det
sinnliga. Sålunda:
a) Han har proklamerat det gudomligas enhet och olikhet ined
allt sinnligt.
b) Det fysiska, säger han vidare, har sina principer i jord och
vatten. Slutligen
c) Han fäller skeptiska yttranden om mänsklig kunskaps
ofullkomliga visshet.
Denna antydda ståndpunkt är mera vetenskapligt utförd:
positivt af Parmenides, negativt af Zeno.
II. Parmenides, från Elea; förra hälften af 400-talet. Ägde
stort anseende som filosof och statsman.
a) Här möter oss en kunskapsteoretisk tanke, som består i den
medvetna motsättningen mellan vetande och mening.
Vetandet = den vissa, säkra kunskapen.
Meningen = den subjektiva öfver ty g elsen, som dock är oviss.
b) Hans lära om det varande.
Liksom han motsatt vetande och mening, motsätter han ock
varande och icke varande; hvad ej fullständigt är det ena, är
fullständigt det andra. När det gäller att åt ett af dessa två
till-skrifva predikatet vara, kan detta endast tillskrifvas varandet;
sålunda “vara’t” är; “icke-vara’t” är icke. Hvarje filosofisk tanke
blir ett modifieradt uttryck af denna sats. Icke-filosofer förväxla
varandet och icke-varandet och gifva åt det ena det andras
egenskaper.
Varande = det som är på ett absolut, fullkomligt sätt.
Naturligtvis har Parmenides orätt i att säga, att det, som icke
är på ett fullkomligt sätt, icke är. Ät “vara’t” ger P. följande
karakterer för att afhålla det från likhet med det sinnliga:
l:o. Att det hvarken har varit eller blir = det har hvarken
uppkomst eller förändring. Ty, om det hade a) uppkommit, skulle
det gjort detta antingen a) ur icke-vara’t — omöjligt, ty då
icke-vara’t icke är, kan det ej ge anledning till något annats uppkomst
— eller ock (3) ur vara’t — omöjligt, ty det ville säga, att vara’tredan
fanns. Häraf följer ock, att vara’t ej har förändring, ty b) om
det förändrades, skulle det blifva icke-vara, omöjligt.
2:o. Att det är helt = allt igenom enartadt. Om det ej vore
så, vore dess enskilda partier åtskilda genom gränser, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
