- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
39

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utgöras af icke-vara, men nu kan ej ieke-vara’t vara gräns, då det
icke är.

3:o. Att det är begränsadt = att det är ett inom sig afslutadt
helt, har klotform (är cr^atpoetSss).

4:o. Att det är ro vav = allt; ty “vara” är ensamt, alltså är
det allt.

5:o. Att det är ett med tänkandet, ty det ensamt är tänkbart.
Tänkandet är den enda sanna kunskapen. Denna skall vara
sådan, att man med den fattar det sant varande, d. v. s. den sanna
kunskapen skall ha del i det sant varande. Men detta varande
är odelbart; alltså måste varandet helt och hållet meddela sig åt
tänkandet. Tänkandet och varandet alltså ett.

Detta låter idealistiskt, men är till följd af Parmenides’
resonemang en realistisk ståndpunkt. Han skulle nämligen säga:
Varandet är något kroppsligt. Tänkandet = varandet. Alltså
tänkandet kroppsligt.

c) Hans meningslära (ra 71-pos So’£av) = hans åsikt om världen.

Han erkänner, att vetandet ej kan förklara världen, om hvilken

man kan ha sina meningar, men ej vetande. För
världsförklaringen använder han tvenne principer: ljus och värme å ena sidan,
natt och köld å den andra. Såsom formalprincip har vid
världs-bildningen Eros varit verksam.

d) Kunskapen beror på proportionen mellan ljus och mörker i
själen, hvarvid lika känner lika = Empedokles.

III. Melissus, från Samos. Berömd såsom fältherre. Stod högt
i anseende omkring 444.

Melissus bildar enheten af en eleat och en joniker. Joniker, ty
han antager, att den yttersta grunden, det substantiela, är ett
materielt ämne; eleat, ty han tillförsäkrar åt denna yttersta grund
de eleatiska karaktererna: mångfaldslös enhet och
oföränderlighet.

Det sant varande är:

a) ej uppkommet eller förgängligt; ty intet annat finnes (vara
= vara; icke-vara = intet).

Det att vara’t är oändligt i tiden = att det är.

b) Oändligt i rummet, aireipov i rummet. Han utgår nämligen
från den bestämningen, att verklighet är rumstillvaro.

c) Såsom oändligt ett; ty intet annat bredvid och intet tomt
rum, som skulle skilja det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free