Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan de upplöst de objektiva banden, fanns den subjektivitet,
hvar-pa de riktade uppmärksamheten, vara den sinnliga, som aldrig
kan stifta några allmängiltiga lagar. Häri ligger just sofisternas
osedliga inflytande.
Då sofisterna sålunda flyttade bildningens tyngdpunkt från
objektiviteten till subjektiviteten, men det subjekt, hvarpå de riktade
uppmärksamheten, var det sinnliga subjektet, som alltid handlar
efter godtycke, ej efter en förbindande lag, så är klart, att deras
bildningssträfvanden skulle gå ut på att för det sinnliga subjektet
befordra dess önskningars framgång. Sådana bildningselement,
som dugde att göra den egna subjektiviteten gällande, befordrade
de. Därför var det i synnerhet en konst, som sofisterna odlade,
nämligen den, som går ut på att öfvertyga andra om nyttan af
det man vill — retoriken. Sofisterna voro retorici par préférence.
Af sofster tvenue slag :
a) de äldre; jämförelsevis grundliga och filosofiska kritici;
b) de yngre, som trädde i direkt opposition mot allt bestående.
De tvenne filosofer af denna skola, som här skola behandlas, voro
representanter af den äldre sofistiken.
b. Representanter.
I. Protogoras, från Abdera, född omkring 480. Den förste
professionelle sofist, “lärare i borgerlig dygd”; landsförvist, död i
slutet af 400-talet.
a) Protagoras ställde sig i teoretiskt-ontologiskt hänseende på
Heraklits grund; accepterade sålunda H:s grundsats: allt är i
ständig rörelse. Men 1) dels använde han denna grundsats mer
konsekvent än H.; 2) dels tillämpade han densamma på ett
område, där H. ej tillämpade den.
l:o. Han använde Heraklits grundsats mer konsekvent än H.
själf. Ty denne hade sagt: allt rör sig efter vissa mått. Mått är
= konstanta former. Men dessa kunna ej röras; alltså rör sig
icke allt, då formerna, hvari rörelsen äger rum, stå stilla.
Protagoras tager bort dessa mått och blir sålunda mer konsekvent
än H.
2:o. Han tillämpade Heraklits grundsats på ett område, där
H. själf ej tillämpade den — nämligen på det kunskapsteoretiska
fältet. Ty allt är rörelse; men rörelsen är alltid en relation mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
