Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan en rörande och ett rördt; sålunda allt är, hvad det är, i
relation. Tillämpas nu detta på kunskapsvärlden, så blir uttrycket
så: allt är hvad det är i kunskapsvärlden endast i relation och i
relation till den förnimmande, sidjjektet; d. v. s. allt är hvad det,
enligt en viss förnimmelse, är endast för den, som har den
förnimmelsen och i det ögonblick, han har den. Protagoras uttryckte
detta så: Människan är måttet för allt: för varandet, huru det
är; för icke-varandet, huru det icke är. Detta yttrande har
utseende af att ej vara skeptiskt, men det är en för kunskapen
oumbärlig egenskap, som här går förlorad, den, att min kunskap kan
kräfva erkännande äfven af andra = kunskapens allmängiltighet.
Detta är det skeptiska draget hos Protagoras, hvartill han
kommit genom att tillämpa all tings rörelse på kunskapsvärlden.
b) Hvilken form hafva de omnämnda förnimmelserna, d. v. s.
kunskapen för den, som har den? — Formen af cuo-éfycris =
varseblif-ning, sensation. Fullt konsekvent, ty han antager, att allt växlar
= är till ögonblickligt. Huruvida denna aio-öijtris motsvaras af
något yttre kroppsligt, har Protagoras lämnat därhän.
c) Men — då “allt är hvad det, enligt en viss förnimmelse, är
endast för den, som har den förnimmelsen och i det ögonblick, han
har den” — hvartill tjänar då undervisning? Protagoras’ svar:
han vill ej vara någon undervisare i teoretiskt hänseende, utan i
praktiskt. Han är en “själens läkare”, d. v. s. han vill visa, hvad
är nyttigt och hvad är skadligt.
II. Gorgias, från Leontini på Sicilien, samtidig med
Protagoras. Mycket rik, f 380.
Liksom Protagoras utgick från heraklitismen, har Gorgias
utgått från eleatismen. Han antager a) den eleatiska förutsättning,
som äfven af de andra föregångarne hyllats, att om något skall
vara verkligt, skall det vara verkligt i rummet; b) den särskildt
eleatiska förutsättning, att en kontradiktorisk motsats äger rum
mellan vara’t och icke-vara’t. Härur drager Gorgias trenne
skeptiska slutsatser:
1) att ingenting finnes
2) att om något funnes, kunde man därom ej hafva kunskap/
3) att om man ock hade kunskap, kunde den ej meddelas åt
någon annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
