Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a) Lust i rörelse = ev KLvrjcrei, d. v. s. det är ej nog att vara fri
från smärta, utan det skall vara närvaro af lustförnimmelse, ySovrj
skall vara positiv.
b) Singulär eller konkret och ögonblicklig, d. v. s. den njutande
skall hålla sin uppmärksamhet riktad på det närvarande
ögonblicket, ej på det förgångna eller tillkommande, — detta, ty hopp
och fruktan störa, och njutningen skall vara så rik som möjligt.
c) r/Sovai äro till graden olika, de äro starkare och svagare; de
gifva mig större eller mindre lust;
d) de kroppsliga njutningarna ge mig större lust, äro sålunda
att föredraga.
Dessa deras åsikter om det goda äro ej sokratiska. Men såsom
sokratici måste de ock tala om dygd och vetande. De säga då:
1) Dygden är ej det goda utan ett medel för det goda.
2) Dygden består i en sann och riktig insikt.
Denna insikts nytta:
a) Insikten sätter mig i stånd att beräkna förhållandena i
världen, hvarigenom jag kan skaffa mig mera och rikare njutning än
annars och undvika en mängd af smärtor, som annars skulle
drabba mig.
(3) Insikten håller mig uppe, så att jag ej förlorar mig i
njutningen. Ty ehuru jag vid min njutning skall förnämligast rikta
uppmärksamhet vid ögonblicket, skall jag dock tänka något på
mig själf. Ty njutningen är min njutning, sålunda måste jag för
densamma själf vara till, får ej förstöra mig själf, utan njuta med
besinning. Därtill hjälper mig insikten, d. v. s. dygden.
II. Teodorus lefde i slutet af 300-talet; anklagades för ateism
i Atén, men räddades af Demetrius Falerus.
Han förändrar betydelsen af det goda så, att det goda ej är
enskild lustkänsla, utan känslan af allmänt välbefinnande.
Härjämte drog han följande egoistiska konsekvens: allting, sålunda
ock alla människor, äro till såsom medel för mitt välbefinnande.
Jag må därför behandla dem huru som helst, — blott det ej
skaffar mig något obehag.
III. Hegesias, lefde i slutet af 200-talet.
Han söker visa, att cyrenaikernas högsta goda, det sinnliga
välbefinnandet, är i detta lifvet orealiserbart. Ty här finns mera af
lidande än af njutning, kroppen är underkastad sjukdomar, själen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
