- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
59

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast är en relation mellan den förnimmande och det förnumna,
så kommer man genom aiar6r)<ris endast åt relationerna, ej åt tingen.
Felet är sålunda det, att aio-ör/crts ej uttrycker själfva tinget, blott
en tingets relation. Här skulle Protagoras kunna svara med att
förklara, att det ej finns något annat än subjektet och dess
aio-Or)-<ms, så att aitréfytris aldrig begärde att uttrycka något objekt.
Med denna förklaring skulle Protagoras ställa sig på subjektivt
idealistisk ståndpunkt. Detta steg har nu Protagoras ej tagit,
han har lämnat därhän, huruvida atcrÖT/o-t? motsvaras af något
yttre. Men äfven om han verkligen hade ställt sig på subjektivt
idealistisk ståndpunkt, så kriticeras han af Platon, som i så fall
anmärker: När Protagoras antog, att den sauna kunskapen
sammanföll med cuaörjcrLs, så gjorde han detta af samma skäl, på
grund af hvilket han också antog, att allting är såsom livar och
en i det ögonblick, han har förnimmelsen, tycker, att det är. Kan
man då ej antaga, att så verkligen är? Platon säger: Hvad skäl
finnes då, att med den grundsatsen sätta människan såsom
måttet för allt? Med andra ord: om ej mer än aurö^o-is behöfs för
att hafva sann kunskap, så hafva djuren lika mycket kunskap
som människan. l:o) Skillnaden mellan bättre och sämre
kunskap försvinner. Men om denna skillnad försvunne, finns intet
skäl, hvarför den ene skulle uppträda såsom den andres lärare,
och så 2:o) blefve Protagoras’ kunskapsteori alldeles öfverflödig.
Det sktille till och med af Protagoras’ åsikt följa, att 3:o) om
någon hade den förnimmelsen, att Protagoras’ kunskapsteori vore
oriktig, skulle Protagoras nödgas erkänna, att äfven denne hade
rätt.

Den svårighet, som sålunda i teoretiskt afseende tryckte honom,
hade ock Protagoras anat. Därför förklarade han, att han ej
ville vara en lärare i teoretiskt afseende, blott i det praktiska, det
nyttiga. Sålunda skall han äfven i detta afseende slås tillbaka.
Platon gör detta genom att kriticera atcrö^a-ts ur /3) innehållets
svnpunkt. Han visar då, att det finns ett innehåll, som aurö^cris
ej kommer åt, men som den nödvändigt skulle komma åt, i fall
den vore den sanna kunskapen. Detta innehåll är det framtida.
Ty om M(rOr](TL<; vore = sann kunskap och man ej kan hafva
aTcrÖr)-ais om det, som ännu ej finns, så följer, att man ej skulle kunna
hafva sann kunskap om det framtida, jag skulle ej kunna upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free