Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och likaledes har till sitt innehåll det i tingen oföränderliga,
nödvändiga eller varande. Häri igenkänner man just tänkandet.
b) Men det fanns ännu en kunskapsform, som kunde göra
anspråk på att vara den sanna, nämligen 86$a = hvarje kunskap,
som ej är ögonblicklig eller nödvändig = hvarje föreställning eller
mening. \o$a kan ej vara den sanna kunskapen, ty det finns
falska 8o£gu; det ligger ej i “So^a naturen” något, som är en
borgen för dess sanning. Detta hindrar naturligtvis ej, att en 8o£a,
en viss subjektiv mening, kan vara sann, men den kan ej vara
nödvändigt sann, hvilket den sanna kunskapen måste vara. Men,
invänder någon, om denna 86$a förses med bevis, blir den väl, från
att vara en subjektiv öfvertygelse, en verkligt objektiv sanning!
Ja väl! Men då är den ej längre en 86$a, den är en kunskap med
insedd nödvändighet = vetande. Den brist, som sålunda vidlåder
den blotta 86$a = den subjektiva öfvertygelsen, är, att där saknas
objektiv visshet, insedd nödvändighet. Sålunda har Platon ånyo
ådagalagt, att den sanna kunskapen är vetande, men från en
något annan synpunkt än förr, nämligen från synpunkten af dess
objektiva visshet eller insedda nödvändighet. Då blir frågan, om
detta vetande uppkommer. Härvid är då att märka, att Platon
1) erkänner, att det har uppkommit; 2) påstår, att då i
tänkandet eller vetandet finns nödvändighet, som ej finnes i de lägre
kunskapsformerna, nämligen varseblifningen och meningen, så
kan ej tänkandet uppstå ur dessa. Men då tänkandet å andra
sidan uppstår i sammanhang med dessa lägre kunskapsformer, så
låter detta förklara sig endast så, att människan har haft
tänkandet förut, i den förra lifsformen. Men så återerinrar hon sig
detta vetande, och sålunda blir tänkandets, vetandets uppkomst =
återerinrande af ett i en föregående lifsform åtnjutet vetande.
Den andra hufvudfrågan inom dialektiken var 2) om det sant
varande.
Till dettas beskaffenhet kan slutas från den sanna kunskapens
beskaffenhet. Ty för Platon gäller såsom axiom, att det sant
varande är den sanna kunskapens innehåll. Sålunda det sant
varande har karakteren att vara innehåll i den sanna kunskapen;
då nu denna är uppvisad såsom = tänkandet, så blir det sant
varande = tänkandets innehåll. Detta åter kallas det tänkta
såsom tänkt, och detta slutligen har formen af idé. Så blir då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
