Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sant varande = idé. Till följd häraf är det 1) hvarken
uppkommet, förgängligt eller föränderligt, icke ens i tiden, emedan
begreppet icke är det; 2) ett okroppsligt eller andligt.
A) Huru förhåller sig vidare detta ideela vara till enhet och
mångfald? Platon vill komma till att det ideela vara är er het
i mångfald. Härtill leder han sig genom kritik af andra åsikter,
b’and dem a) eleatismen, som förklarar: det sant varande är
mångfaldslös enhet. Detta är dock omöjligt, ty den eleatiska
ståndpunkten är i alla afseenden ohållbar, och detta af föjande
skäl:
a) Elealerna sade om sin enhet, att den är ro nav, allt — detta
oiimligt, ty tal om en allhet, där det ej finrs flerhet, är — nonsens.
/3) Eleaterna skulle ej kunna säga : enheten är, ty för att kunna
säga så med någon mening, är det förutsatt, att det finns en
två-fald, nämligen tvåfalden af enhet och vara. Att detta är en
tvåfald är klart, ty om enhet och vara vore detsamma, vore
yttrandet: “enheten enhet” = yttrandet: “enheten är”. Det är
sålunda i tanken något annat, när jag såsom predikat inför vara,
än när jag inför enhet, ty annars hade jag ej tillagt enheten
något. när jag säger: enheten är. Då invänder någon: Ja väl. I
tanken är det något annat, men ej i verkligheten. Härpå svarar
Platon: tänkandet är = den sanna kunskapen. Sålunda det som
i tänkandet är något nytt, något annat, måste äfven i
verkligheten vara det. Eleatens “mångfaldslösa enhet” blir sålunda
omöjliggjord genom yttrandet: enheten är. Sålunda kan eleaten,
om han vill hålla på sitt påstående, ej tillskrifva enheten något
predikat, som lyder annorlunda än “enhet”. Men han skulle väl
dock kunna tillskrifva enheten ett identiskt predikat, sägande:
enheten är enhet? Men när man så säger, blir det för tanken
något annat, än om man endast säger: enhet. Ty enheten såsom
subjekt är något annat än enheten såsom predikat. Enheten
såsom sidjjekt är något annat än (nheten såsom predikat, ehuruväl
det, som är subjekt, är = det, som är predikat. Sålunda redan
genom uttalandet af “enhet är enhet” förutsättes för tanken en
tvåfald. Om man därför såsom sträng eleat ej vill erkänna
någon mångfald, så kan man ej ens uttala ett identiskt omdöme
och sålunda inga omdömen alls, hvilket har till följd, att all
kunskap blir omöjlig. Resultatet blir sålunda, att flerhet måste fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
