Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas, lika väl som enhet, ty annars omöjliggöres all kunskap om
det varande.
Men nu kunde man ock slå öfv;er åt andra sidan och säga b)
det finnes mångfald, men ingen enhet, a) Dualism, fi)
materialism, y) idéernas vänner, a) Denna fråga kan först behandlas in
abstracto, — då man tänker på enhet och flerhet, ej på hvad det
skulle vara, som vore en dylik enhetslös mångfald.
Om det funnes flerhet vitan enhet, så funnes det naturligtvis
också tvåfald utan enhet. En sådan åsikt skulle kallas dualism.
Denna formela kritik sammanfaller sålunda med en kritik af
dualism. Denna säger: det finnes tvenne “det varande”. Men denna
ståndpunkt är ohållbar, alldenstund tvåfalden försvinner, om jag
vill l^gga vikt vid absolutheten hos de tvenne. Om nämligen A
= ro ov och B =to ov, så äro båda ett och samma, sålunda ej två.
Vill jag åter lägga vikt vid tvåfalden, så försvinner absolutheten
hos ett af de tvenne, ty om i så fall A = to ov, så är B ej = to ov,
sålunda ej absolut. Dualism och absolvithet sålunda nfotsatser
och dualismen ohållbar. /3) Det kunde ock blifva kritik af en åsikt,
som skulle säga, att det varande är den enhetslösa mångfalden,
och härvid afsåge, hvad det vore för slags mångfald, som hade
denna egenskap. Frågan sålunda här behandlad mera konkret.
Hvar tror sig då Platon finna ett sådant innehåll, som
karakteriseras af formeln: mångfald utan enhet? Svar: i materien, den han
för öfrigt sätter mycket lågt. Rummet tedde sig nämligen för
honom såsom den i oändlighet bristande, negerade enheten.
Materien blir sålunda det, som hade enhetslös mångfald, och denna
åsikts förfäktare äro materialisterna. Här blir sålunda fråga om
en kritik af materialismen, mot hvilken Platon framställer
följande anmärkningar: 1) det är ett fel, att materialismen säger:
allt verkligt är kroppsligt. Ex.: rättrådigheten: visserligen är
denna något verkligt, men ej är den därför något kroppsligt. 2)
Det är ock ett fel, att materialismen förklarar något verkligt för
kroppsligt, för så vidt det är verkligt, d. v. s. förklarar
någon-tings verklighet = kroppslighet. Ty hvad är det verkliga ? Svar:
det som kan verka och lida. Och hvad är det, som kan detta?
Svar: i hvarje fall en kraft. Klart är det, att det är en kraft,
som verkar; men det är ock en kraft, som lider, d. v. s. mottager
verkan, ty det är en kraft, som hämmas. Sålunda det som gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
