Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
materia, a) All vetenskaplighet har sin grund i idén. Emedan
världen nu har någon verklighet, om ock ej fullständig, måste
den hafva del i idén. Men efter denna verklighet icke är
fullständig, måste det finnas något annat element än idén, och det är b)
6ärepov, materien. Härvid är att märka, att den karakter, under
hvilken Platon tänker sig idén ingå i världen, är företrädesvis
karakteren af enhet i världen. Däraf följer, att den karakter,
un-der hvilken han tänker sig det motsatta elementet, är bristande
enhet. Dessa två faktorer äro nu ursprungliga, så att ingen är
kommen ur den andra eller förklarad ur ett högre. Därför kunna
vi med skäl beskylla Platon för dualism. Han stannar nämligen
vid två, af hvilka hvarken det ena förklaras ur det andra eller
bägge ur något tredje, högre, c) Myten o?n huruledes en
världs-byggare, “Demiurgeri", har sammanblandat med hvarandra
dessa faktorer. Den första blandningen af dessa två, i hvilken det
fanns mest af idealitet, var världssjälen, hvilken sålunda i
idealitet står närmast idén själf och utgör, så att säga, stommen till
världsbyggnaden. Sedan blef en ny blandning, en gröfre, och denna
blandning skall nu fylla “stommen”. Världssjälen är den aktiva,
den gröfre materialiteten den passiva faktorn. Emedan nu all
måttbestämdhet, ordning och harmoni har sitt närmaste
abstraktaste uttryck i tal och talförhållanden, i matematisk bestämdhet,
så låter Platon världssjälen företrädesvis verka såsom det
matematiska förnuftet. I denna punkt kommer platonismen att
mycket nära beröra pytagoreismen, så att han begagnar pytagoreiskt
förklaringssätt.
Världen är
a) klotformig: såsom den fullkomligaste gestalt;
b) men sönderfaller i tvenne sfärer: fixstjärnhimmelen och
pla-nethimmelen.
c) Såsom kroppslig måste världen vara synbar och sinnligt
fattbar, men såsom skön måste den hafva ett enhetsband: luft och
vatten.
d) Elementen och alla kroppar uppkomma af trianglar.
e) Jorden är orörlig och befinner sig i själfva centrum omkring
världsaxeln;
f) därefter komma solen, månen och planeterna, hvilka föras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
