Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. Peripatetiska skolan.
1) Representanter. Talrik och i stort anseende tills i 3:dje
århundradet, ehuru fortlefvande mycket längre; vetenskapligt
berömda representanter äro : Teofrastus, Eudemus, Aristoxenus,
Dikäar-kus, Strato m. fl.
a) Teofrastus från Lesbos: A:s efterträdare i 30 år i Lyceum
f 2S4; mycket lärd och exklusivt teoretisk (ars longa, vita brevis),
talrika skrifter (föga kvar) och glänsande föredrag.
b) Eudemus från Rodus: författare till Ethica Eudemia.:
c) Aristoxenus: berömd såsom teoretisk musiker och för sina
förklenande anekdoter om stora män; — psykologiska
undersökningar, liksom
d) Dikäarkus från Messene, retor och geometer.
e) Strato från Lampsakus, “fysikern”, Teofrasti lärjunge och
efterträdare, t 268.
f) Därefter bland många andra, Aristo från Keos, t 2-tl;
Kri-tolaus; Andronikus från Rodus omkring 70 f. Kr.: första
fullständiga och kritiska upplagan af Aristoteles’ skrifter; efter Kristi
födelsehistoriska kommentatorer, bland hvilka synnerligen Alexander
från Afrodisias (bestred, mot stoikerna, försyn i annan bemärkelse
än natursammanhang).
2) Allmän karakter: Lärd empirisk forskning. De
kommenterade och kompletterade med stor skarpsinnighet men föga
originalitet Aristoteles’ framställning. De voro representanter af den
lärda skolbildningen.
Här gör sig ock gällande en sträfvan att häfva den Aristoteles
vidlådande dualismen. Då Aristoteles stannade vid en tvåfald —
materien och formen — kan han sägas dels hafva mildrat, dels
hafva skärpt Platons dualism. Han har mildrat den, i det han
bragte sina två principer mycket nära hvarandra, gjorde dem
mvcket lika hvarandra; han har skärpt den platonska dualismen
så till vida, att, under det att hos Platon den ena principen var
mycket svagare än den andra (i materien vanmäktig mot idén),
så äro principerna hos Aristoteles mer jämnstarka. — Denna
Aristoteles’ dualism kände peripatetikerna, och de sökte hjälpa den
genom att skänka efter allt mer af den ideela faktorn, formen,
tills den förbleknade till ett blott accidens hos materien, — och
deras ståndpunkt blef slutligen ren materialism. Strato t. ex. sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
