Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2) Johannes Scotus Erigena i 9:de århundradet.
Ståndpunkt: En kristnad neo-platonism.
En skrift: De divisione naturre, hvari följande formler före-
komma :
a) Natura naturans sed non naturata = själfva urenheten, Gud
Fader.
f3) Natura naturans et naturata = idévärlden, Sonen.
y) Natura naturata sed non naturans = världen.
8) Natura nee naturans, nec naturata = e-rrLo-Tpo^i) = alltings
återgång i Gud.
3) Anselmus af Canterburj’ (ärkebiskop därstädes), från Aosta
i Italien, ifrig kämpe för kristendomen, kyrkan och påfvedömet,
t 1109. Den förste karakteristiske skolastikern.
Ståndpunkten redan gifven genom uttrycket “credo, ut
intelli-gam” =jag tror, för att sedermera komma till förstånd af hvad
jag tror. Anselmus är namnkunnig för tvenne saker:
a) Det ontologiska beviset för Guds existens; ett bevis, fördt ur
själfva gudsbegreppet. Lyder: Gud är det högsta tänkbara, har
sålunda alla fullkomligheter. Men han vore ej det högsta
tänkbara, i fall han ej hade existens, som ock är en fullkomlighet.
b) Utvecklingen af satisfaktionsläran. Denna behandlar
förhållandet mellan Gud och människan såsom ett abstrakt, juridiskt
förhållande.
4) Striden mellan “realism” och “nominalism” i 12:te
århundradet.
Denna angick de allmänna begreppen, genera och species ==
“uni-versalia”. Frågan var, hvilken verklighet man skulle tillerkänna
ett sådant universale. Dessa filosofer voro nu fostrade i Platons
och Aristoteles’ skolor, hos hvilka båda idén eller formen var det
hufvudsakliga och hos Platon tillika uppträdde såsom det
substantiela, själfbestående. Här funnos nu tvenne poler att röra sig
kring:
a) Asikten, att universalia voro substanser, själfbestående ting
“universalia ante rem”. Denna åsikt skulle nu kallas idealism,
men kallades då realism. Representant: Wilhelm af Champeaux,
r 1121.
b) Åsikten, att universalia voro blotta namn, ej någon realitet,
post rem bildade föreställningar hos subjektet. Denna åsikt kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
