Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. Den naturalistiskt-reproduktiva nyklassiska perioden.
a. Vetenskaplig betydelse.
Denna period är i motsats mot de två föregående
karakteriserad därigenom, att den mera innebär en riktning på naturen än
de två föregående, hvilka hade intagit en mera teologisk
ståndpunkt och hållning. Skälen till att man vände sig till naturen
äro mångar. Så
a) en negativ anledning, a) Man var uttröttad på skolastikens
spetsfundigheter och dess torra formalism. (3) Och äfven om
skolastiken ej sålunda urartat till torr formalism, så innebar den dock
en tämligen tröstlös ståndpunkt, då man ej kunde få in det
kristliga innehållet i den antika formen och ej på detsamma tillämpa
en sträng vetenskaplighet. Sålunda gjorde denna spänning mellan
det religiösa och det vetenskapliga, att man blef utlcdsen på Jet
religiösa och vände sig till ett annat område, naturen. Till denna
hänvändning till naturen = det genom erfarenheten gifna, bidrogo
också
b) positiva anledningar, a) De kosmiska upptäckterna, som vid
denna tid börjat göras, på grund af hvilka man började att
mycket intressera sig för den natur, i hvilken man lefde. (3) Den nya
bekantskapen med antikens bildning, hvilken nu genom
humanismen började återuppblomstra. Man greps af entusiasm för den
sunda, lättfattliga antiken. Denna var nog idealistisk, men dock
till andan en naturalistisk bildning, oeh den bidrog sålunda att
väcka uppmärksamheten på naturen såsom objekt för den
filosofiska spekulationen. Härvid är nu att märka, att denna natur,
som sålunda återigen drogs in under den filosofiska s}Tnkretsen,
nu mera ej behandlades med samma n}Tkterhet som under antiken,
ty man hade nu blifvit bekant med den öfversinnliga värld, hvari
man kände, att människan hade roten till sin tillvaro och målet
för sitt lif. Och för längtan till denna öfversinnliga värld gaf man
i så måtto vika, att man i naturen inlade ett öfversinnligt
innehåll : detta kallas teosofi. Hela denna period får sålunda en
teosofisk anstrykning.
b. Historiskt förlopp.
1) Historiskt-reproduktivt återupplifvande af klassiciteten : dels
rent af studium af de klassiska författarne, hvilka medelbart förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
