- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
135

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än i syntesen, d. v. s. starkare i att uppleta den säkra
utgångspunkten, än i att därur förklara hvad som därur skall förklaras.
De brister, man beskyller honom för, äro: l:o) han har ej på sin
princip byggt något fullständigt system ; 2:o) i den tankebyggnad,
han uppfört, har han inflickadt åtskilligt obevisadt.

2)- Reelt: Han har ledt sig till den insikten, att principen är
subjekt just såsom subjekt, såsom förnimmande, tänkande väsen.
Så till vida, som han fattat subjektet såsom princip, intager han
en idealistisk ståndpunkt. Men när han sedan lämnar själfva
principen, blir han ej denna grundsats trogen, utan äfven annat
än subjektet kommer att få substantiel betydelse, — han blir då
halfrealist och dualist.

c. Läror.

1) Cartesius fordrar för vetenskapen, särskildt den filosofiska,
riktig själfständighet, frigörelse från auktoritet. Den, som på detta
sätt vill blifva själfständig, måste någon gång tvifla på allt, som
låter sig betviflas. På hvad skall man då tvifla? Tvifla skall jag:
l:o) på alla fördomar = alla meningar, som äro gifna genom
auktoritet, och hvilka jag insupit under mitt förstånds omogna tid.
Ej skall jag tro, att ingen af dem är sann, ty det kunna de vara,
— men ingen af dem är en själfständig insikt. 2:o) På mina
sin-neskunskaper; ty jag kommer under fund med, att jag genom
sinnena kan blifva bedragen. Därför att jag med sinnena fattar
något så eller så, är det ej sagdt, att så är — kanske hela mitt
sin-neslif, det, som jag kallar ett vaket tillstånd, blott är en kolossal
dröm? 3:o) På mina förståndskunskaper — så långt de låta sig
betviflas; ty Gud kunde hafva skapat människorna, för att
degenom sitt förstånd skulle taga miste, så att äfven om människan
på bästa vis använde sitt förstånd, hon likväl måste komma till
ett oriktigt resultat. Detta är ej ett tvifvel på
förståndskunska-pens allmängiltighet, men det kunde vara så, att verkligheten
ej svarar mot det resultat, hvartill jag genom förståndskunskapen
kommit. Detta tvifvel är dock ej skepticismens tvifvel.
Skepticismens tvifvel är ett resultat, en slutpunkt; det tvifvel åter,
hvar-om här är fråga, är en utgångspunkt för spekulationen.

2) Huruvida man kan komma ifrån detta tvifvel, beror på, om
det finns något, som ej kan betviflas. Något sådant finnes
verkligen, och det är tviflet själft. Jag kan ej betvifla, att jag tviflar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free