Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan för att få criterium, utan i och med det jag har den
sanna kunskapen, vet jag också, att jag har den.
II. Ontologi eller metafysik. “De Deo’\
Spinozas metafysik är byggd på tre grundbegrepp: 1) substans,
2) attribut, 3) modus.
1) Substans.
a) “Substans, est id, quod in se est et per se concipitur.”
Substansen är sålunda det själfständiga eller det ursprungliga, och
den är det både i afseende på tillvaro och i afseende på
begriplighet. Den “est in se”, och den “concipitur per se” = den är genom
sig själf och den begripes genom sig själf. Men därvid är att
framhålla, att Spinoza fattar själfständighet likbetydande med att
vara sin egen orsak, och att han sålunda på detta område inför
kausalitetsbegreppet, som i hans s}rstem spelar en viktig roll.
Substansen är sålunda causa sui, hvilket han definierar så, att
substansen är: id, cujus essentia involvit existentiam = det,
hvars väsen innebär existens. Själfkausalitet är sålunda den
karakter, under hvilken substansen i Spinozas system framträder.
b) Häraf dragas följande korollarier:
a) Substansen är nödvändig, ty det, i hvars begrepp det ligger
att vara causa sui, i dess begrepp ligger också att existera, och
det i hvars begrepp det ligger att existera är = det, som ej kän
låta bli att existera = det nödvändiga. Substansen är också evig,
ty om den är nödvändig, kan den ej vara föränderlig, sålunda
hvarken vara uppkommen eller upphöra, sålunda är den evig.
(3) Substansen är blott en, så att det ej finns flera substanser
jämte hvarandra. Ty om så vore, skulle dessa substanser
komma att blifva beroende af hvarandra och sålunda ingen i ftdl
bemärkelse vara causa sui. Det finns sålunda blott en enda
substans, som är ‘’ens absolute infinitum”. Men den är då ock ett
rent vara utan någon bestämdhet, emedan “omnis determinatio
est negatio”.
Hvarje bestämning är begränsning, och hvarje begränsning är
ett uteslutande af något = negation. Ingen bestämdhet,
negation, kan tillkomma substansen, emedan den skall vara positiv och
måste bestå af idel realitet. Substansen är sålunda i sig själf
infinitum och blir rent vara. — Häruti skulle Spinozas’ panteism
!igga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
