Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklaras dessa två ej ur hvarandra och ej ur något tredje. De
äro tagna från Cartesius och införda i substansen själf, för att
vindvika den cartesiska dualismen. Ar då denna härigenom häfd?
Nej ! Visserligen är den mildrad i det afseendet, att vi nu ej längre
hafva två oförenliga arter af substans, utan blott en substans.
Men å andra sidan är den cartesiska dualismen af Spinoza skärpt,
i det att den hos honom är inflyttad i själfva det gudomliga
väsendet. Hos Cartesius stod å ena sidan det gudomliga väsendet
och några slags andar; å andra sidan världen; men hos Spinoza
är dualismen inflyttad i Gud, ty utsträckningen liksom tänkandet
har sin plats i Gud. Utsträckningen i Gud betyder ej delbarhet —
hvad den betyder, är svårt att säga, men den finnes där i alla fall
—, och därför kan Spinoza med skäl beskyllas för dualism.
3) Modus.
a) “Modus est id, quod in alio est per quod etiam concipitur.”
Modus är sålunda motsatsen till substansen, ty då substansen
“est in se et concipitur per se”, så både “est modus in alio” och
“concipitur per aliud”. Modus är sålunda det osjälfständiga både
i anseende till existens och begriplighet. Det är osjälfständigt
till existens, ty det är genom något annat — substansen. Det är
osjälfständigt till begriplighet, t}r jag måste först begripa
substansen och sedan ur den begripa modus. Hvarför skall det
finnas en mångfald af modi hos substansen? Jo, på samma sätt,
som jag har rätt att sluta från en saks begrepp till en mångfald
af bestämningar i den saken, på samma sätt äger jag rätt att
sluta från substansen till en mångfald af determinationer i den.
b) Förhållandet mellan modus och substansen. Modus är
substansens determination, begränsning eller partiela negation; den
är därigenom ett moment af substansen. Det finns en oändlighet
af en sådan begränsning af den oändliga substansen, emedan det
oändliga kan tänkas begränsadt på oändligt många olika sätt.
Modus är sålunda det absolut osjälfständiga och har realitet
endast såsom moment i substansen. “Modus förhåller sig till
substansen såsom de på ett svallande haf stigande och fallande
vågorna; de höja sig för ett ögonblick såsom själfständiga, — för
att i nästa ögonblick åter försvinna i hafvets djupa barm”.
c) Förhållandet mellan den ena modus och den andra. Den ena
modus förhåller sig till den andra såsom begränsning af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
