Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett kroppsligt finnes dock, och det därför, att Gud har
uppenbarat mig det; på denna uppenbarelse tror jag, och det jag tror på,
har jag rätt att anse vara till.
6) Hvad som gällde om Cartesius, att den praktiska sidan är
ofullkomligt utförd, det gäller äfven om Malebranche. Då han
står på panteistisk ståndpunkt genom att fatta Gud såsom ett
allmänt, så är naturligt, att hans praktiska lära får en
panteistisk karakter. Det goda, säger han, är att rikta sig på det
allmänna; det onda är att fastna vid det enskilda.
Leibniz.
a. Lefnad och skrifter.
Bibliotekarie i Braunschweig, t 1716. Universelt lärd,
vetenskapligt snille; har skrifvit i nästan alla vetenskaper.
b. Spekulativ karakter.
Äfven Leibniz’ filosofi rör sig, liksom Spinozas, omkring
begreppet substans, och äfven han fattar substansen såsom det
själf-ständiga. Men då Spinoza stannade vid detta och kan sägas
hafva vidtagit sin utveckling af cartesianismen i den punkt af
Cartesius, där han talar om substansen såsom det själfständiga, så
går Leibniz till ett större djup i cartesianismen, nämligen till den
punkten, där det gällde att visa, att det substantiela till sitt
väsen var ett förnimmande individuum. Därigenom att han fattat
substansen såsom till sitt väsen förnimmande och tillika såsom
individuel, har han l:o) gjort sig fri från den cartesiska dualismen
mellan tänkande substans och utsträckt substans, all den stund
han ådagalägger, att all substans egentligen är tänkande. Han
är sålunda idealist. Vidare har han 2:o) gjort sig fri från den
spinoziska dualismen mellan attributen tänkande och utsträckning
hos substansen, ty substansens enda attribut, säger han, är
tänkande. Slutligen har han 3:o) gjort sig fri från den spinoziska
panteismen, emedan han hållit på substansens individualitet. I
den punkten har han upptagit ett berättigadt element från
Cartesius. Ty Cartesius blir först viss — icke på det förnimmande i
allmänhet, utan — på sig själf såsom tänkande. Det substantiela
föremålet är individuum, och sålunda kan det sägas, att Leibniz i
principen är idealist och rationalist, hvilket är en fullkomlighet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
