- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
153

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt föremal och något annat, utan inse ock, hvari skillnaden
bestar. De finnas hos människan, som också har sensationer och
varseblifningar.

-t) Kunskapen, som har formen af omdöme eller påstående, är
af två slag: erfarenhetskunskap och begreppskunskap. Ett
villkor för badas sanning är motsägelselöshet, men hos
begreppskun-skapen är motsägelselösheten det enda villkoret, men vid
erfarenhetskunskapen är ej motsägelselösheten det enda villkoret för dess
sanning, där fordras ock utom principium contradictionis en
annan princip: principium rationis sufficientis — tillräckligt skäl för
förbindelse nmellan detta subjekt och detta predikat, för att
sanningen skall vara gifven.

II. JWonadologi.

o

1) Leibniz’ spekulation rör sig företrädesvis om
substansbegreppet. Det gäller att taga reda på, hvad substansen är. Härvid
går han sa till väga, att han tager den för handen varande
kroppsliga världen för sig, betraktar den och sluter från dess
beskaffenhet tillbaka till beskaffenheten af det substantiela, som för
världen ligger till grund. De världens egenskaper, som vid Leibniz’
betraktelser träda i förgrunden, äro:

l:o) att hon är kroppslig = delbar och sammansatt;

2:o) att hon är i tiden = ett sig förändrande och utvecklande
föremål.

l:o) Han letar efter det substantiela och tänker först på
världen sasom kroppslig eller sammansatt. Själfva utsträckningen
eller sammansättningen är ej substantialitet, ty den upplöser sig i
idel relationer: sammansättningen är ett slags relation, en
mångfald af i relation stående föremål. Alen jag letar efter det
substantiela (relationens motsats). Väl kan i det kroppsliga ligga
någon substantialitet, men för denna är ej kroppsligheten uttryck.
Då jag nu söker efter det substantiela, något primärt, hvad är
att göra med sammansättningen, som visar sig vara något
sekundärt? Jag skall tänka bort den! Gör jag det, får jag det enkla
och ej ett enkelt, utan många enkla. Det substantiela visar sig
salunda till en början vara = en mångfald af enkla väsen, och
dessa väsendens enkelhet uttrycker Leibniz med namnet monader.
Det substantiela är sålunda en mångfald af monader. Då dessa
monader äro enkla och tillika själfbestående väsen, så följer:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free