Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a) Monaderna ktinna ej vara i rummet, ty där finns ej något
annat enkelt och odelbart än punkter, hvilka ej kunna vara det
substantiela, ty de äro abstraktioner, gränser för något.
b) Monaderna kunna ej uppkomma eller förgås på naturligt
sätt, ty detta sker genom sammansättning eller upplösning,
hvilken process ej kan verkställas med det enkla. Däremot kunna de
vara af Gud skapade genom ett underverk.
c) Monaderna äro alla fullständigt bestämda, individuela, ty de
äro många och utgöra tillsammans all realitet. Enligt principium
identitatis indiscernibilium = den lag, som säger, att två, som äro
skilda föremål, alltid måste genom någon bestämning vara skilda
från hvarandra, enligt denna lag måste hvarje monad vara skild
från hvar och en af de andra = hvarje monad måste till de andra
intaga en bestämd ställning = måste vara bestämd af de andra;
och då monaderna utgöra hela verkligheten, så är detta = att
hvaije monad måste vara fullständigt bestämd eller individuel.
Så långt kunde man komma genom att utgå från världen såsom
sammansatt.
2:o) Men hvarje ting i världen röres, utvecklas, förändras. Men
detta är ej tänkbart, utan att det substantiela kunde frambringa
utveckling och förändring, och det, som kan detta, är kraft.
Det substantiela är sålunda mångfald af monader, och dessa
monader äro tillika krafter. Hvar och en monad är vidare en
perci-pierande, förnimmande kraft. Till denna egenskap kommer man
genom att framhålla monadens egenskap att vara fullständigt
bestämd, och att monaden därvid skall behålla sin andlighet,
enkelhet och själfständighet. Föreningen af fullständig bestämdhet och
andlighet kräfver enligt Leibniz, att monaden är percipierande.
Ty då hvarje monad skall vara fullständigt bestämd i förhållande
till hvarje annan monad, så skall i hvarje monads natur dess
ställning till hela monadvärlden på något sätt vara uttryckt. Men
emedan monaden är enkel och andlig, så finns ej mer än ett sätt,
på hvilket den så kan i sig upptaga hela den öfriga verkligheten.
Detta sätt är det andliga, och nu finns det intet annat andligt sätt
att i sig upptaga något än att percipiera det. Därför är
monaden ett percipierande väsen eller, såsom kraft betraktad,
percep-tionskraft.
2) Olikheten mellan de många monaderna skall vara väsentlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
