Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att hvar och en i själfva sitt väsen är skild från hvarje annan,
och då nu monadernas väsen är percipierandet, så ligger olikheten
i percipierandet. Då kan olikheten ligga antingen a) i
pereipie-randets föremål — men detta är omöjligt, ty hvarje monad
afspeg-lar i sig hela verkligheten— eller b) i sättet, på hvilket man
fattar föremålet. — Här skall sålunda olikheten sökas. Detta sätt
att fatta föremålet reduceras af Leibniz till en gradskillnad, och
olikheten består i bättre eller sämre percipierande, på så sätt, att
om man håller sig a) till monadernas percipierande, så ligger
olikheten däruti, huruvida de percipiera klarare eller dunklare. Håller
man sig åter (3) till deras egenskap af perceptionskrafter, så säger
man, att den ena monaden har större kraft än den andra, är mer
aktiv eller mindre passiv än den andra, så att skillnaden beror på
monadernas aktivitet och passivitet. Det, som nyss under
förnimmandets synpunkt kallades klarhet, heter nu under kraftens
synpunkt aktivitet, och det, som m^ss hette dunkelhet, heter nu
passivitet. Sålunda är Leibniz’ ståndpunkt: klarhet = aktivitet;
dunkelhet = passivitet.
Då skillnaden sålunda är reducerad till denna gradskillnad, så
får man olika slag af monader. Först är då tänkbart, att det
finns en monad (obs.! En/), som har idel klara och tydliga förnim
melser, som är rent aktiv. Denna monad är, om den finnes, Gud
Gud skulle sålunda vara en monad och en monad med idel klar
het och tydlighet i sitt percipierande. Och detta väsen finnes
verkligen till; ty:
3) Till Guds existens kan slutas både kosmologiskt och
ontolo-giskt. Hvad nu särskildt det ontologiska beviset beträffar, så
kompletterar Leibniz Anselmi och Cartesii. Cartesius hade
endast visat öfversatsen: “Hvad jag klart och tydligt inser ligga i
ett föremåls begrepp, det kan jag predicera om det föremålet.”
Detta är alldeles rätt, men därvid får man väl se till, att den
förnimmelsen .iian har, verkligen är ett begrepp. På denna
förnimmelse skall tillämpas principium contradictionis, annars skulle jag
t. ex. kunna säga: hvad jag klart och tydligt inser ligga i ett
föremåls begrepp, det kan jag predicera om det föremålet; nu
ligger tresidighet i begreppet af “fvrsidig triangel” — alltså: den
fj-rsidiga triangeln är tresidig.
I Cartesii bevis fattas sålunda en undersökning, om gudsidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
