Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu kan jag också drömma så fullkomligt regelmässigt, att intet
hinder möter, att drömmen ej skulle kunna inträffa i verkligheten,—
men för att denna regelbundna förknippning skall vara erfarenhet,
y) fordras allmängiltighet, nödvändighet i förknippningen. Ty,
i fall man gör en erfarenhet och skulle råka i tvifvel om densamma,
så frågar man andra, och ju flere som haft samma etfarenhet, dess
mera öfvertygas jag. Ju flere uppfatta saken på samma sätt, desto
troligare är det, att saken är allmängiltig. Sålunda det tredje
momentet, som fordras i erfarenheten, är, att förknippningen sker på
ett allmängiltigt sätt; men detta är = att förståndet har
regelbundit den syntetiserande verksamheten med användning af en
allmängiltig, nödvändig form. Denna för förståndet allmängiltiga,
nödvändiga form är den form, som, oberoende af allt innehåll, ligger i
förståndet själft och uttrycker dess natur = en ren förståndsform
= kategorierna. Erfarenheten blir sålunda erfarenhet genom en
förståndsverksamhet, i hvilken kategorierna äro använda såsom
former. Kategorierna måste i erfarenheten återfinnas såsom
former. Allmängiltigheten i de förbindelser, som uttrycka
erfarenheten, var den egenskapen hos erfarenheten, som kräfde kategoriernas
mellankomst.
Något hos Kant särdeles egendomligt är, att de två saker, som
göra, att vetandet blir vetande, nämligen objektivitet och
nödvändighet eller allmängiltighet, faller här ihop i en punkt, ty saken blir
objektiv genom att vara gjord på ett allmängiltigt sätt. Det blir
nu lätt att besvara frågan, huru en kunskap på en gång kan vara
objektiv och nödvändig: kunskapen är objektiv genom att vara
nödvändig.
Detta är Kants transcendentala deduktion af de rena
förstånds-begreppen. Bevisadt är sålunda nu, att rena förståndsformer
finnas, och dessa få användas på erfarenheten. Vi komma nu till
b) Grundsatsernas analytik.
Denna skall besvara frågan: efter hvilka regler sker
förståndsbe-greppens tillämpning på erfarenheten ?
Här möter först en svårighet, som måste afvisas, den, att
erfaren-hetsmaterialet är åskådningar, sålunda något mycket konkret,
under det att det rena förståndsbegreppet är något mycket abstrakt.
Dessa två behöfva därför någon förmedling sig emellan, och
denna åstadkommer Kant genom det transcendentala skemat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
