Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka den transcendentala logiken ledt oss på analytikens väg?
— Vetenskap är möjlig. Och hvilken vetenskap? — Vetenskapen
om villkoren för erfarenhetens egen möjlighet = “Die reine
Natur-wissenschaft”.
Hvarför blir då denna vetenskap möjlig, eller hvarför blifva
dess påståenden a) objektiva eller sanna, b) nödvändiga och c)
aprioriska ?
a) Dess påståenden blifva objektiva eller sanna, emedan denna
vetenskap föreskrifver lagarna för erfarenhetens möjlighet, — och
erfarenheten måste vara möjlig, annars ej verklig.
b) Dess påståenden blifva nödvändiga, emedan de föreskrifva
villkoren redan för erfarenhetens möjlighet, och då erfarenheten finnes,
äro dessa villkor för dess möjlighet nödvändiga.
c) Dess påståenden blifva aprioriskt giltiga, emedan dessa villkor
ej voro annat än vissa, i förståndet gifna aprioriska former, ligga
sålunda i mitt förstånd på förhand och kunna sålunda där kännas
a priori.
Matematiken, hvilken vetenskaps möjlighet ådagalades i den
transcendentala estetiken, iippgår i denna vetenskap.
Sålunda: vetande eller vetenskap är möjlig, men blott vetande
eller vetenskap om villkoren för erfarenhetens egen möjlighet.
Denna vetenskap får härigenom två gränser:
a) En gräns uppåt: det, som ej kan erfaras, det transcendenta,
det öfversinnliga; ty det som ej erfares behöfver ej rätta sig efter
lagarna för erfarenhet.
/3) En gräns nedåt: det konkreta; ty denna vetenskap handlar
blott om villkoren för erfarenhetens möjlighet. Om det konkreta
däremot såsom sådant finns ej vetenskap. På. det konkreta
området kan man hafva sann kunskap, men nödvändighet eller
allmängiltighet kan jag där ej få.
Inom dessa två gränser rör sig sålunda den enligt Kant möjliga
vetenskapen.
En sak hos Kant är att särskildt accentuera: att den värld, om
hvilken vi hafva kunskap är en fenomenvärld, en värld af <£cuvo/xera,
“Dinge fiir uns”, ej en värld af voov/j-eva, “Dinge an sich”. Ty hela
min värld är ju, enligt hvad som är beskrifvet, för mig uppkommen
därigenom, att ett från “tinget i sig” kommet innehåll har fått sig
pålagda former, lånade ur min egen själ. Till min kunskap kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
