Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en regel, hvaraf det enskilda bestämmes, vill uppleta
begreppsmäs-sighet i världen.
A priori kan såsom ett slags praktiskt postulat antagas, att en
genomgående begreppsmässighet i världen finnes:
l:o) Att en allmän begreppsmässighet, en begreppsmässighet in
abstracto finnes, är klart redan däraf, att erfarenhet ej kan blifva
af utan en förståndsverksamliet, där begreppen äro använda
såsom former.
2:o) Men man måste också, såsom på ett praktiskt postulat tro,
att begreppsmässighet finnes äfven där nedanför, d. v. s. i det
enskilda, in concreto; att min verksamhet ej kan gå så långt, att
den ej ända in i detaljerna följes af begrepp. Ty mitt praktiska
förnuft fordrar, att jag skall behandla världen efter begrepp eller
lagar, och då måste hon vara sådan, att hon låter sig
begrepps-mässigt behandlas äfven i det konkreta, ty min praktiska
verksamhet går ända in i detaljer.
Detta kan nu ej teoretiskt bevisas; jag kan blott tro därpå.
Denna begreppsmässighet eller ändamålsenlighet är af tvåslag:
a) Den estetiska eller formela ändamålsenligheten, bestående i
harmoni mellan saken och min uppfattningsförmåga.
b) Den logiska eller reela ändamålsenligheten, bestående i
öfverensstämmelse mellan saken och ett begrepp, som antingen kan
vara sakens eget begrepp, då det blir en inre ändamålsenlighet,
eller begreppet om någon annan sak, då det blir en yttre
ändamålsenlighet.
Människan äger, enligt Kant, förmåga att uppfatta båda dessa
slag af ändamålsenlighet, hon har ej blott estetiska utan ock
te-leologiska omdömen.
d. Kantianerna.
Den ställning, som Kants närmaste efterföljare intogo till
kan-tianismen, berodde i allmänhet på den ställning de intogo till “das
Ding an sich”, detta obekanta “X”, som lämnade mig innehåll, af
hvilket jämte de hos mig själf befintliga former jag skapade min
erfarenhetsvärld. Kant själf talar ej särdeles mycket om detta
“Ding an sich”, men de närmaste efterföljarne måste närmare
bestämma sig i sin uppfattning däraf.
Kant hade uppställt denna grundsats: Om min kunskap skall få
något innehåll, så skall detta komma från “das Ding an sich”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
