- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
197

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att vinna öfvervikt. Schelling visar, huru man inom olika sfärer
inom naturen märker, huru subjektiviteten allt mer får öfverhand.

Mest subjektivitet och minst subjektivitet märkes i den blotta
materien.

Alera subjektivitet märkes i den kvalitativt bestämda materien
= den dynamiska processen med dess yttringar: magnetism,
elektricitet, kemi.

Mest märker man annalkande till andens område i den organiska
världen. Ty organiskheten i naturen är ändamålsenlighet eller
begreppsmässighet ; och begreppsmässighetens närvaro i naturen
bevisar, att begripandet, personligheten är nära. Naturen är att
betrakta såsom en ännu ej vaknad intelligens; — den är “en
omedveten konstnär” (Aristoteles). Schelling sökte t. o. m. upplifva
den platonska åsikten om en “världssjäl”. — En nära frändskap
råder mellan naturens och andens värld. “Väck naturen, så är den
intelligens!” I människan, naturens högsta produkt, slår naturen
öfver i ande. Så inträder subjektivitetens öfvervikt öfver
objektiviteten.

c) Transcendentala idealismen, andens filosofi.

Människoanden framträder i sina lägsta yttringar såsom
teoretisk, och såsom teoretisk lägst såsom senterande. Sedermera
framträder subjektiviteten starkare genom att till ett sammanfatta
sensationerna : såsom åskådande. Men ännu såsom åskådande är
anden bunden af naturen : för anden kräfves en själfständiggörelse.
Denna vinner anden genom att abstrahera bort allt enskildt
gif-vet; då blir naturligtvis kvar det allmänna gifna. Men ännu är
ei anden riktigt fri eller själfständig. Annu en abstraktionsprocess
kräfves. Man abstraherar bort allt gifvet. Detta gör man såsom
fri vilja. Såsom fri vilja kan jag reflektera öfver en hel mängd
saker såsom motiv för det eller det beslutet; men i själfva viljeakten
abstraherar jag bort alla motiv, annars vore jag ej fri. Viljandet,
beslutet utgör en frihetsakt, där subjektet har abstraherat bort
allt, och bestämmer sig helt och hållet ur sig själft. Denna
abstraktions- eller frihetsakt gör sålunda subjektet fritt, men på samma
gång till ett praktiskt subjekt. Ofvergången till en sådan
frigörelse är a) möjlig, ty jag’ets väsen är frihet; b) nödvändig — detta
af samma skäl, ty förverkligandet af väsendet kan ej uteblifva.
Huru skall nu denna öfvergång ske med hvar och en särskildt? —

Filosofiens Historia, 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free