Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detsamma är all mångfald utplånad. Hegel åter vill, att
detta absoluta skall innebära all mångfald, sålunda vara riktigt
konkret.
3:o) Schelling hade ej gifvit tillbörlig rätt åt det andliga,
hvilket Hegel vill öfverordna öfver naturen. Hegel vill vara den högre
syntesen af Fichte och Schelling. Fichte hade öfver höfvan nedsatt
naturen. Schelling åter hade, åtminstone om han ville vara
konsekvent, upphöjt den till andens jämlike. Hegel vill, att naturen skall
stå något lägre än anden. Han vill göra naturen till ett
genomgångsstadium i andens egen utvecklingsprocess.
Subjektivitet och objektivitet framträda hos Hegel såsom tänka
och vara. Subjektivitet = tänka; objektivitet = vara.
c. Läror.
I. Inledning.
Hegels uppgift är att vetenskapligt leda sig fram till identitet
mellan tänka och vara och därvid passera naturen såsom ett
genomgångsstadium.
Den metod, Hegel därvid använde, har kallats den dialektiska.
Slutpunkten i hans uppgift skulle sålunda vara identiteten mellan
tänka och vara, d. v. s. ett sådant tänkande, som i sig inbegriper
allt varande och ej har något varande emot sig = det konkretaste
af allt tänkande.
Begynnelsepunkten i hans uppgift: Skall man gå strängt
vetenskapligt till väga, så skall man börja med det, som man har
nödvändighetens rätt att börja med, det, som nödvändigt måste
po-neras, om öfver hufvud något skall kunna poneras. Och hvad är
detta ? Det identiska i alla tankar. Ingenting kan tänkas, utan
att i tanken ingår ett varande, nämligen det vara, som är
kopu-lan i hvarje omdöme. Detta är det identiska i alla tankar, det
minsta tänkbara. Sålunda: det abstrakta vara’t = “das Sein”,
kan jag nödvändigt först ponera.
Vi se sålunda, att utgångspunkten är = det innehållsfattigaste,
det abstraktaste tänkbara, då däremot slutpunkten är = det
innehållsrikaste, det konkretaste tänkbara.
Då jag sålunda skall gå från det abstraktaste till det
konkretaste, måste vägen gå genom konkretion; man går till det allt
konkretare och konkretare.
Hvad är då själfva drifkraften för min tanke? Negationen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
