Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skeppsbrutne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKEPPSBRUTNE.
33
»Han är ensam på det bottenlösa hafvet»,
fortfor siaren. »Mörkret faller på. Dagen bräcker och
en kanot rodd af en smärt och vacker men
mörklagd flicka närmar sig den skeppsbrutne. Hon hjälper
honom att stiga i kanoten, och hans hufvud hvilar i
hennes sköte, då hon med kraftiga årtag ror kanoten
mot en liten ö kantad med palmer.»
»Nej hör nu ...» börjar den öfverväldigade
Boxer.
»Tyst! tyst!» utbrast den lifligt intresserade
Thompson. »Kan ni inte tiga?»
»Synen bleknar», fortfor den gamle mannen.
»Jag ser en ny syn: ett infödingsbröllop. Det är den
mörka flickan och mannen, som hon räddade. Ah!
Bröllopet afbrytes. En ung man, en inföding, rusar
in i gruppen. Han har en lång knif i handen. Han
kastar sig öfver den krokbente och sårar honom i
hufvudet.»
Ofrivilligt trefvar Boxer med handen efter sitt
ärofulla ärr, och de andra sticka fram hufvudet för
att titta på det. Fru Boxers ansikte hade ett
fruktansvärdt uttryck, men fru Gimpson satt där med den
melankoliska och tåliga triumfen hos en, som känner
karlarne och inte blir förvånad öfver någonting, som
de göra.
»Synen försvinner», fortfor den entoniga rösten,
»och en annan träder fram. Samme man står på
däcket af ett litet fartyg. Namnet i aktern är Pel.. .
nej, Parr . . . nej, Pärlan. Det glider ut från stranden,
där den mörka flickan står och sträcker ut händerna
Jacobs, Filurer. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
