Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den beskedlige Bill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 DEN BESKEDLIGE BILL.
73
sade han, där han stod bredvid sängen, »men det
vill jag säga er, kamrater, att jag har misstagit mig
på er. Om någondera af er hade råkat ut för samma
olycka som jag, skulle jag ha sålt mina egna kläder
för att hjälpa er. Och jag skulle inte ens ha väntat,
tills ni bad mig.»
Han stod där en liten stund mycket ledsen, och
sedan klappade han dem bägge två på hufvudet och
gick utför trappan. Dick och Peter lågo en stund
och lyssnade, och sedan vände de sina stackars
ombundna ansikten emot hvarandra och försökte tala
med ögonen.
Dick började sedan vrida och vända sig och
försöka vränga af repen, men lika gärna kunde han
ha försökt att krypa ut ur sitt eget skinn. Det
värsta var, att de ej kunde meddela hvarandra sina
afsikter, och då Peter Russet lutade sig öfver Dick
och försökte få af sig sin munkafle genom att gnida
den mot hans näsa, blef denne nästan utom sig af
förargelse. Han dängde till Peter med hufvudet, och
Peter dängde igen, och så gick de på, tills bägge
två fick en förskräcklig hufvudvärk, och till sist gaf
de tappt i förtviflan och låg där i mörkret och
väntade på Sam.
Sam satt hela tiden på Röda lejonet och väntade
på dem. Han satt där helt lugnt till klockan tolf,
och sedan gick han långsamt hem, undrande öfver,
hvad som händt och hvart Bill hade gått.
Dick var den, som först hörde hans steg i trappan,
och då han kom in i rummet i mörkret, började han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
