Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemkomne sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMKOMNE SONEN.
117
»Mamma», sade Catesby mycket patetiskt, »känner
du verkligen inte igen mig?»
»Han för med sig sorgliga underrättelser om
Fred», sade fru Truefit till sin dotter, »det är jag
säker på.»
»Jag förstår dig inte», sade Catesby och såg
hjälplöst från den ena till den andra. »Jag är Fred.
Är jag mycket förändrad? Ni ä’ er alldeles lika, och
det är som om det varit i går jag gaf Prudence
afskedskyssen nere vid hamnen. Du grät, Prudence.»
Miss Truefit svarade ej; hon såg på honom med
orubbligt lugn och böjde sig sedan fram till modern.
»Han är tokig», hviskade hon, »vi måste
försöka bli af med honom i all sämja. Motsäg honom
inte.»
»Håll dig tätt intill mig», sade fru Truefit, som
var alldeles förskräckligt rädd för dårar. »Om han
blir våldsam, så öppna fönstret och skrik. Jag trodde,
att han hade med sig dåliga nyheter om Fred. Hur
kan han känna honom?»
Hennes dotter skakade på hufvudet och tittade
nyfiket på den bedröfvade gästen. Hon räknade ut,
att han kunde vara tjugufem år gammal, och hon
kunde inte lata bli att tycka, att det var synd, att
en så vacker karl skulle ha förlorat förståndet.
»Ja», fortfor Catesby drömmande, »då jag tog
afsked af Prudence vid hamnen, sköt du in mig bakom
en hop resgods och la’ ditt hufvud på min axel.
Jag har tänkt på det alltsedan dess.»
Miss Truefit förnekade det icke, men hon bet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
