Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
OMBYTTA NUMMER.
hans ståtliga gestalt med ovilja från topp till tå och
anklagade honom för att vilja göra herr Sims lika
rädd som han var själf. Hon vände sig till den käcke
Sims och gjorde sig så till för denne tappre hjälte,
att herr Drill i ett anfall af vild svartsjuka sade ett
kort godnatt till sällskapet och aflägsnade sig.
Han höll sig undan i nära en vecka, och en
kväll, då han närmade sig huset, bärande en
nattsäck, såg han dess dörr öppnas för den lycklige
Herbert. Han skyndade på stegen och kom lagom
för att följa med honom in. Herr Sims, som
balett i gråpapper inslaget paket under armen, tycktes
bli litet förlägen, då han fick se honom, och efter
en kort hälsning gick han in i salen och ställde sin
börda pä bordet med en triumferande blick på herr
Gunnill och Selina.
»Ni ... ni har inte lyckats?» sade herr Gunnill
och lutade sig fram.
»Så dåraktigt af er att utsätta er för en sådan
risk!» sade Selina.
»Det gjorde jag för miss Gunnills skull», sade
den unge mannen anspråkslöst. Han öppnade
paketet, och till alla de närvarandes förvåning befanns
det innehålla en poliskask och en kort battong af
buxbom.
»Ni ... ni är en underbar människa», sade herr
Gunnill, som slukade dem med ögonen. »Se då, Ted!»
Herr Drill såg, och det är tvifvel underkastadt,
om Coopers eget hufvud skulle ha gjort honom mera
förvånad. Sedan sökte hans ögon herr Sims’s, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
