Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
OMBYTTA NUMMER.
»Hvad behöfver ni mig till?» frågade Selina.
»Till att hålla i åt mig», svarade Drill.
Miss Gunnill skakade på hufvudet, men
samtyckte efter någon tvekan, och Drill frågade ej efter
konstapelns otålighet, utan tog sin nattsäck och gick
ut i köket. Herrar Gunnill och Jenkins, som nu
blefvo ensamma i salen, sökte efter något
neutralt samtalsämne, men förgäfves; samtalet kretsade
oupphörligt kring årslångt släp och förlorad pension.
Från köket hördes hammarslag och därefter ett
»å!» från miss Gunnill åtföljdt af skratt och
handklappningar. Herr Jenkins flyttade sig i stolen och
växlade blickar med herr Gunnill.
»Han är en intelligent man», sade den senare
förhoppningsfullt. »Ni skulle höra honom härma en
kanariefågel; det är alldeles som lefvande.»
Herr Jenkins stod i begrepp att ge ett häftigt
och uppriktigt svar, då köksdörren öppnades och
Selina kom in, åtföljd af Drill. Den dräpande
replik, konstapeln tänkt ut, dog bort i ett mummel
af förvåning, då han tog kasken. Den såg alldeles
ny ut.
Han vände den häpen af och an och sökte
förgäfves efter något spår af de olycksaliga bucklorna.
Den var alldeles slät och hade den rätta formen.
Han såg på numret; det var det rätta. Hans ögon
tycktes vilja trilla ur hufvudet af förvåning. Han
försökte kasken, men nu fick han en annan min i
sitt ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
