Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fiffikus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FIFFIKUS.
151
»Bry er inte om det, ni», sa’ Bob Pretty. »Jag
har rent samvete, och att tala kan inte skada mig.
Det var mycket roligt att träffa er hemma, herr
White; om de här båda slipade och erfarna
skog-vaktarne inte hade fört mig hit, skulle jag ha sökt
upp er ändå. De ha stulit mina rapphöns ifrån mig.»
De, som stodo omkring, skrattade, och till och
med White kunde inte låta bli att dra på smilbandet.
»Det är ingenting att skratta åt», sa’ Bob och
knyckte på nacken. »Det är just vackert, att en
arbetare — en, som förtjänar sitt bröd i sitt anletes
svett — inte kan ta hem litet vildt åt sin familj,
utan att bli anfallen och plundrad.»
»De ha kanske flugit själfva ner i er ficka?»
sa’ White.
»Nej, visst inte», sa’ Bob. »Jag ämnar inte fara
med lögn; jag har själf stoppat dit dem. Rapphönsen
i rockfickan och räkningen i västfickan.»
dRäkningen h sa’ skogvaktar Lewis och tittade
på honom.
»Ja, räkningen», sa’ Bob Pretty och tittade igen,
»räkningen från herr Keen, fågelhandlaren i Wickham.»
Han tog upp den ur fickan och visade den för
White, och skogvaktarne va’ halft från sina sinnen,
för det var tydligt, att Bob Pretty hade gått och
köpt rapphönsen bara för att skoja med dem.
»Jag var nyfiken att få veta, hur de smakade»,
sa’ han till landtpolisen. »Det värsta är, att min
stackars hustru vet väl inte, hur hon skall koka dem.»
»Ge er af hem nu», sa’ White.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
