Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dixons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D1X0NS ÅTERKOMST.
171
tillbaka. Tre gånger försökte han, men sedan steg
han upp och såg på sin hustru.
»Jag har varit en god man mot dig», sa’ han,
»men det finns ingen möjlighet att göra dig till
lags. Du borde ha varit gift med någon, som hade
pryglat dig; då hade du varit förtjust. Jag tycker
för mycket om ett fredligt lif för att passa för dig.»
»Nå, ämnar du be mig och morbror om
förlåtelse?» sa’ hans hustru och stampade i golfvet.
»Nej», sa’ Dixon, »det ämnar jag inte. Och det
förvånar mig, att du kan sätta det i fråga.»
»Ja, du kommer inte ut ur det här rummet förr
än du gör det.»
»Det gör ingenting», sa’ Dixon. »Jag skulle
inte kunna se någon människa i ansiktet, sedan jag
blifvit utknuffad från mitt eget skänkrum.»
De höllo honom kvar där hela dagen, och som
han ännu var lika istadig, då det blef sängdags, lät
fru Dixon, som inte ville ge sig, bära ner
sängkläder och bäddade åt honom på soffan. Somliga äkta
män skulle ha skickat efter polisen för mindre än
det, men George Dixon var stolt af sig och kunde
inte uthärda den skammen. I stället betedde han
sig som en fjorton års pojke och rymde till sjös.
Han var borta, då de kommo ner om
morgonen och sidodörren var stängd, men inte låst. Han
hade lämnat efter sig på bordet ett bref till hustrun,
hvari han talade om för henne hvad han hade gjort.
Det var kort och vänligt och slutade med en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
