Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dixons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
DIXONS ÅTERKOMST. 174
därefter stod »Monarken» på listan öfver saknade
fartyg, och snart blef det kändt, att det sjunkit med
hela besättningen inte långt efter se’n det hade lämnat
Nya Seland. Den enda förändringen det åstadkom
på Blå Lejonet var, att fru Dixon lät färga två af
sina klädningar svarta och att de andra buro svarta
halsdukar i fjorton dagar och kallade Dixon »stackars
George» och sa’, att det var en besynnerlig värld
man lefde i, men att det väl ändå var bäst som
skedde.
Det måste ha varit nära fyra år sedan George
Dixon gick till sjös, då Charlie, som satt i
skänkrummet en eftermiddag och läste tidningen, fick se
ett karlansikte titta in genom dörren i en minut och
sedan försvinna. Strax därpå tittade det in genom
en annan dörr, och så försvann det igen. Då det
tittade in genom den tredje dörren, hade Charlie lagt
ifrån sig tidningen och var beredd.
»Hvem tittar ni efter?» sa’ han tämligen skarpt.
»Hvem söker ni? Leker ni tittut, eller hvad är det
frågan om?»
Karlen hostade och småskrattade, och sedan sköt
han försiktigt upp dörren och kom in och stod där
och tummade på sitt skägg, som om han inte visste,
hvad han skulle säga.
»Jag har kommit tillbaka, Charlie», sa’ han till sist.
»Hvad . . . George!» sa’ Charlie och ryckte till.
»Jag kände inte igen er i det där skägget. Vi trodde
alla, att ni var död för flera år sedan.»
»Jag har varit nära däran, Charlie», sa’ Dixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
