Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dixons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
DIXONS ÅTERKOMST.
sist knappt hade någon känsel kvar i kroppen; jag
har lidit skeppsbrott, och jag har måst kämpa för
lifvet med vildar.»
»Det var ingen, söm bad dig rymma», sa’ hans
hustru och slingrade sig undan, då han ville lägga
armen om hennes lif. »Det är bäst, att du går upp
och tar på dig snygga kläder.»
Dixon såg på henne ett ögonblick och hängde
med hufvudet.
»Jag har tänkt på dig och på att få återse dig
hvarje dag se’n jag gaf mig iväg, Julia», sa’ han.
»Du skulle vara densamma för mig, om du vore
klädd i trasor.»
Han gick uppför trappan utan att säga ett ord
mera, och gubben Burge, som var på väg ner, kom
fem trappsteg i taget, ty Dixon hade tilltalat honom,
innan han visste, hvem han var. Den gamle mannen
brummade ännu, då Dixon kom ner igen, och sa’,
att han trodde han hade gjort det med flit.
»Ni rymde från ett godt hem», sa’ han, »och
den bästa hustru i Wapping, och nu kommer ni
hem och skrämmer halft ihjäl folk. Aldrig i mitt lif
har jag sett en så n människa.»
»Jag var så glad att vara hemma, så jag tänkte
mig inte för», sa’ Dixon. »Jag hoppas ni inte stötte er.»
Medan de sutto vid kvällsbordet, började han
berätta dem om sina vedermödor, men ingen af dem
tycktes vara angelägen efter att höra på. Bob sa’,
att sjön nog var bra för män, men annat folk kunde
naturligtvis inte tycka om den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
