Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dixons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
DIXONS ÅTERKOMST.
»Afmönstrar», sa’ Charlie, i det han lutade sig
tillbaka i stolen och stirrade häpen på honom. i>Blå
Lejoneth
»Ja», sa’ Dixon i samma bestämda ton. »Då
jag kom hem härom dagen, tänkte jag, att jag kanske
kunde låta det förflutna vara glömdt, och jag höll
mig stilla litet för att se, om någon af er förtjänade
det. Jag gick till sjös för att härda mig — och nu
är jag härdad. Jag har slagits med karlar, som skulle
kunna sluka er i en munsbit. Jag har fått mera smörj
på en vecka än ni i hela ert lif, ni tjocka landkrabbor.»
Han gick till dörren, som ledde till skänkrummet,
där Bob gjorde hvad han kunde för att servera
gästerna och lyssna på samma gång, och sedan han
stängt den, stoppade han nyckeln i fickan. Sedan
dök han ner med handen i byxfickan och slängde
några mynt på bordet framför Charlie.
»Där är en månads lön i stället för uppsägning»,
sa’ han. »Ge er af nu.»
»George!» skrek hans hustru. »Hur vågar du?
Har du blifvit tokig?»
»Jag är förvånad öfver er», sa’ gubben Burge,
som sett på med gapande mun och nöp sig i armen
för att se, om han drömde.
»Jag går inte på er befallning», sa’ Charlie och
steg upp. »Hvad menar ni med att stänga den där
dörren?»
»Hvad?» röt Dixon. »Det var väl fan, jag måtte
väl få stänga min egen dörr utan att be min uppas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
