Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 DET SNIKNA SPÖKET.
honotn sedan trettiofem år tillbaka, hviskade envist
till honom, att han hade burit sig illa åt. Det gjorde
också näsvisa frågor om, hur hans hustru och barn
hade dragit sig fram under de sista tre månaderna.
Han stod utanför huset en stund, men öppnade sedan
sakta dörren och steg in.
Köksdörren stod öppen, och hans hustru satt
svartklädd och sydde vid skenet af en rökig lampa.
Hon såg upp, då hon hörde hans steg, och utan att
ge ett ljud ifrån sig gled hon sedan raklång ner på
golfvet från stolen.
»Ja, gå på du», sade Blows bittert, »genera dig
inte för mig.»
Fru Blows hörde ej, hvad han sade, hennes
ansikte var blekt och hennes ögon slutna Hennes
man började ana hur det förhöll sig, tappade i ett
glas vatten ur kranen och hällde det öfver henne.
Hon slog upp ögonen, uppgaf ett svagt skrik, reste
sig sedan upp, vacklade emot honom och kastade
sig gråtande till hans bröst.
»Seså, seså», sade Blows, »ta inte så illa vid
dig, jag förlåter dig.»
»O, John», sade hans hustru under krampaktiga
snyftningar, »jag trodde att du var död. Det är
bara fjorton dagar sedan vi begrafde dig.»
»Begrof de mig?» sade den öfverraskade Blows.
»Begrafde mig?»
»Jag skall vakna och komma under fund med,
att jag drömmer», jämrade sig fru Blows, »jag vet
det. Jag drömmer alltid att du inte är död. I för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
