Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
DET SNIKNA SPÖKET.
i ån, och du hade hoppat i och dragit upp honom.
Han sa’, att han trodde du hade drunknat, och då
du inte kom hem, trodde jag det naturligtvis också.
Hvad skulle jag annars tro?»
Blows hostade, höll upp glaset mot dagern och
betraktade det med tankfull min.
»De draggade i ån», sade hustrun, »och hittade
mössan, men de hittade inte liket förr än nio veckor
därefter. Det hölls likbesiktning, och jag identifierade
dig, och hela den där storartade begrafningen
ställdes till, därför att de trodde, att du hade vågat ditt
lif för att rädda lilla Billy. De sa’ att du var en
hjälte.»
»Jo, du har ställt till det bra.»
»Kyrkoherden höll talet, och det var ett vackert
tal. Jag önskar att du hade varit med och fått höra
det; då skulle jag ha njutit ännu mera af det. Han
sa’, att ingen kunde vara mera förvånad än han öfver
att du hade gjort något sådant, och att det bara
bevisade, hur litet vi känna våra medmänniskor. Han
sa’, att det fanns något godt hos oss alla, om vi
bara fick tillfälle att visa det.»
Blows såg misstänksamt på henne, men hon
satt där och funderade och stirrade på golfvet.
»Jag förmodar, att vi måste lämna igen pengarna
nu», sade hon slutligen.
»Pengarna! Hvilka pengar?»
»Pengarna, som samlades in åt oss», sade hustrun.
»Ett hundra åttiotre pund sju shillings och fyra pence.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
