Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
DET SNIKNA SPÖKET.
ningar förklarade de hans fridlöshet såsom beroende
på hans missnöje med den projekterade grafvården
och ändrade sin beställning från en enkel sten à tio
pund till en af röd marmor för tjugufem.
»Den där kommittén», sade Blows med darrande
röst till sin hustru, då han fick höra talas om
ändringen, »den där kommittén tycks tro, att den kan
husera med mina pengar som den vill. Gå och säg
dem, att du inte vill veta af det där. Och säg,
att du har slagit ur hågen att fara till Australien
och att du vill ha pengarna att öppna en butik
med. Vi ska skaffa oss ett litet kafé nå’nstans.»
Fru Blows gick, men kom tillbaka gråtande, och
i två hela dagar satt hennes man, ett offer för djup
melankoli, och försökte hitta på nya och originella
utvägar att komma åt pengarna. Den andra dagens
kväll var han mycket nedstämd till humöret, han
gick ner i köket, tog ett glas ur skåpet och satte
sig vid ölankaren.
Nästan omärkligt började han få en ljusare syn
på tingen. Det var lördagskväll, och hans hustru
var ute. Han skakade öfverseende på hufvudet, då
han tänkte på henne, och började förstå, hur dum
han hade varit, då han anförtrott ett så kinkigt
uppdrag åt en kvinna. Endast en man kunde tala med
kamelkommittén, en man, som kände till världen och
kunde möta dem med ovedersägliga argument. Sedan
han användt alla kända medel för att öfvertyga sig
om, att ankaren var tom, tog han sin mössa från
spiken och rusade ut på gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
