Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
DET SNIKNA SPÖKET.
men. Till sist slet han sig lös, och stödjande sig på
Bill och en annan vän styrde han kosan till
rådhuset.
Då han kom dit, hade hans följe växt till
ofantliga proportioner. Fönster slogos upp, och det stod
folk i farstudörrarna och ropade frågor.
Lyckönskningar haglade öfver honom från alla håll, och Carters
glädje var så stor, att Blows blef riktigt rörd.
Helt stursk öfver den uppmärksamhet han väckte
trängde Blows sig fram genom folkmassan vid dörren
och gick uppför den korta trappan till det rum, där
Kamelorden höll sina sammankomster. Folket
strömmade upp efter honom.
Dörren var stängd, men då han knackade på,
öppnades den på glänt och en barsk röst frågade,
hvad han ville. Innan han hann svara, ragglade den,
som öppnat dörren, baklänges in i rummet, och
Blows trängde sig in med ett talrikt följe.
Ordföranden och sällskapets högsta medlemmar,
som sutto majestätiskt bakom ett långt bord i ändan
af rummet, rusade upp med skrik af fasa och harm.
Medveten om sin starka position klef Blows fram.
»Blows/» flämtade ordföranden.
»Nej, ni väntade väl inte att få se mig», sade
Blows med ett föraktfullt skratt. »De försöka lu. . .
lura mig på mina pengar, Bill.»
»Du har ju inga pengar», sade hans häpne vän.
Blows vände sig om och fixerade honom stolt;
sedan riktade han åter sitt tal till den stirrande
ordföranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
