Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tertius interveniens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 TERTIUS INTER VENIENS.
Det dröjde en hel vecka, innan han tyckte, att
han kunde visa sig för miss Tucker, men så en
kväll klockan sju kände han, att han inte kunde
vänta längre, och se’n han hållit på en timme med
att pynta sig, gick han till »De glada lotsarna».
Han kände sig så lycklig vid blotta tanken på
att återse henne, att han alldeles glömde bort Bill
Lumm, och han riktigt hajade till, då han såg honom
stå utanför »Lotsarna». Bill tog händerna ur fickorna,
då han fick se honom, och gick emot honom.
»Det lämpar sig inte i kväll, kamrat», sa’ han,
och till Dicks stora förvåning skakade han hand
med honom.
»Lämpar det sig inte?» sa’ Dick och gapade.
»Nej, han är i lilla kammaren inåt gården som
en snigel i sitt skal, men vi ska nog komma åt
honom förr eller senare.»
»Honom? Hvem då?» sa’ Dick ännu mera
förvånad.
■»Hvemhi sa’ Bill, »Webson, vet jag, värden. Inte
kan det väl vara möjligt, att ni inte har hört det?»
»Hvad då?» sa’ Dick. »Jag har inte hört
nå’nting. Jag har legat hemma illa förkyld hela
veckan.»
»Webson och Julia Tucker vigdes klockan elfva
i går förmiddag», sa’ Bill Lumm med hes röst. »Då
jag tänker på, hur jag har blifvit lurad och hvad
jag har lidit, blir jag nästan galen. Han vann hundra
pund genom mig och fick sedan flickan, för hvars
skull jag underkastade mig den där förödmjukelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
