Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMIRAL PETERS,
241
»Tjänis på dig, George, din gamle Ravaillac»,
sade den främmande och gaf honom ett duktigt slag
på axeln.
»A tus . . . jag skulle inte så syndigt säga»,
sade Burton, »är det inte Joe Stiles! Jag kände inte
igen dig så där utan helskägg.»
»Jo, det är jag», sade den andre. »Det var
alldeles af en slump jag fick veta, hvar du bor, George;
jag bjöd mig till att våldgästa hos Dingle en vecka
eller par, och han talade om det för mig. Det är
ett litet trefligt och fredligt ställe, Seacombe. Du
hade tur, du George, som fick din pension.»
»Det var inte mer än rätt», sade Burton skarpt,
ty han inbillade sig, att det låg något bakom
vännens ord.
»Naturligtvis», sade Stiles, »jag borde också
ha haft pension, men jag fick ingen. Nå, inte kan
man gå och hänga sig för det. Hur var det med
den där groggen, du talade om, George?»
»Jag smakar nästan aldrig något starkt nu för
tiden», svarade hans vän.
»Nej, jag tänkte bara på mig själf, jag», sade
Stiles. »Jag kan inte tåla starka saker, men doktorn
säger, att jag måste ha sådant. Nog vet du,
hurdana doktorerna ä’, George.»
Burton värdigades ej svara, utan gick in.
»Mycket treflig bostad, George», anmärkte Stiles
och såg sig omkring i rummet med gillande min,
»propert som i en kajuta. Det var roligt, att jag
träffade Dingle, annars hade jag kanske aldrig råkat
Jacobs, Filurer. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
