Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
’ AMIRAL PETERS.
väl kommo in, åtrade han sig och begärde whisky
i stället. Burton offrade sina principer på
vänskapens altare och drack ett glas med honom.
Kaféet mer än motsvarade Stiles’ föreställningar om
dess hemtreflighet, och efter tio minuter var han på
förtrolig fot med alla stamkunderna. I det lilla
gammaldags värdshuset med sin hårdt pickande
klocka, sina trästolar och sin spruckna mugg full af
rosor förde han in en fläkt af de stora städernas
larm. Förfriskningar påtvingades honom, och
belåten med sin väns framgångar, fick Burton äfven
sin lilla andel däraf. Klockan var nio, innan de
gingo, och då aflägsnade de sig endast på värdens
enträgna begäran.
»Hyggliga pojkar», sade Stiles, då han raglat
ut i den behagliga, svala luften. »Hugg i — min
arm, George. — Stöd mig — lite.»
Burton gjorde honom till viljes, och då hans
vän blef lugn beträffande jämvikten, började han
sjunga. Med stentorsstämma sjöng han de sista
operettkupletterna, och då Burton besvor honom att
tänka på hvad han gjorde och inte narra honom att
slå krokben, började han dansa klumpigt.
Burton, som fortfarande ledde honom, dansade
också, men i långsammare takt, och kastade oroliga
blickar uppåt den ensliga vägen. Till vänster om
dem klunkade hafvet stilla mot stranden nedanför
dem; till höger lågo ett par tre enstaka hus, i hvilkas
farstudörr någon skepnad visade sig då och då för
att i stum förvåning åse deras beteende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
