Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMIRAL PETERS,
245
»Dansa, George», sade Stiles, som tyckte, att
hans vän kändes som en black om foten.
»Ts! Stanna!» ropade Burton förfärad, då han
fick sikte på en kvinnlig skepnad, som stod i en
dörr och tittade ut.
Stiles svarade med ett stentors-rytande, och
förtvifladt hakande sig fast vid sin raglande vän, för
att ej något värre skulle hända, kastade Burton en
bönfallande blick på fru Dutton, då de dansade förbi.
Kvällen var ännu tillräckligt ljus för att han skulle
kunna se hennes ansikte, och han lotsade den
kory-bantiske Stiles vidare i en sinnesstämning, som föga
harmonierade med hans steg.
Hans sätt under frukosten följande morgon var
så obehagligt, att Stiles, som stigit upp frisk som
en rosenknopp och varit ute för att andas frisk luft
i klipporna, blef litet stött.
»Gå och hälsa på henne», sade han ifrigt.
»Försumma inte ett ögonblick och förklara för henne, att
det var hafsluften i förening med ett gammalt
sol-styng.»
■ »Hon är inte dum», sade Burton dystert.
Han afslutade sin frukost under tystnad, och
medan den ångerfulle Stiles satt i farstudörren med
en pipa, gick han ner till änkan, och under vägen
funderade han på, hvad han skulle säga till henne.
Fru Duttons rödblommiga ansikte skiftade färg, då
han kom in i butiken, och hon betraktade honom
med ett vredgadt frågande uttryck i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
