Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
’ AMIRAL PETERS.
»Jag.. . såg er i går kväll», började Burton
generad.
»Jag såg er också», sade fru Dutton. »Först
kunde jag inte tro mina ögon.»
»Det var en gammal kamrat till mig», sade
Burton. »Han hade inte träffat mig på flera år, och
det var väl återseendet, som gjorde honom så
uppspelt. »
»Kanske det», svarade änkan, »återseendet och
Tuppen. Jag har hört talas om det.»
»Han ville nödvändigt gå dit.»
»Ni behöfde inte ha följt med.»
»Jag måste», sade Burton och sväljde, »han . . .
han är min f. d. förman, och det skulle ha varit
emot disciplinen att neka.»
»Förman?»
»Min forne amiral», sade Burton och sväljde,
så att han var nära att kväfvas. »Har ni inte hört
mig tala om amiral Peters?»
»Amiral?» utbrast den förvånade änkan. »Och
han bär sig åt så där?»
»Han är en riktig gammal sjöbuss. Han bor
hos mig, men han vill naturligtvis inte, att det skall
bli kändt, hvem han är. Jag kunde inte neka att
dricka ett glas med honom. Jag var, så att säga, i
tjänstgöring.»
»Nej, ni kunde väl inte det», sade fru Dutton
och mjuknade upp. »Tänk, att han bor hos er!»
»Han kom bara hit öfver natten, och jag tänker
han far hem om ett par timmar», sade Burton, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
