Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amiral Peters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMIRAL PETERS,
249
»Det är hemtrefligt, min fru», sade Stiles och
såg sig gillande omkring. »A, ni skulle se vissa af
de palats jag har varit i utomlands; bara yta, ingen
komfort. Inte en ordentlig stol att sitta på. Och
hvad antimakassars beträffar, så . ..»
»Stannar ni här länge, herr amiral?» frågade
den förtjusta änkan.
»Det beror på», svarade han. »Det var min
afsikt att som hastigast hälsa på min hederlige gamle
vän Burton här — den bäste underofficeren jag hade
på hela min eskader —, men han är så gästfri, att
han vill jag skall stanna i några veckor.»
»Men amiralen säger, att han måste resa i morgon
bittida», inföll Burton i bestämd ton.
»Så vida jag inte får ett bref i morgon bittida,
Burton», sade Stiles lugnt.
Burton gjorde en sur min.
»Det hoppas jag ni får», sade fru Dutton.
»Jag har en känsla af, att jag får det», sade
Stiles och korsade blick med sin vän. »Det enda
är mina släktingar, de vilja, att jag skall komma till
dem på lörd Tuftons slott.»
Fru Dutton skalf af förtjusning öfver att vara i
sällskap med en man, som hade sådana bekanta.
»Så underligt det måtte vara för er att vara i land
nu efter alla sjölifvets faror!» sade hon.
»Ja, det har ni rätt i», sade Stiles.
»Det rysliga skjutandet», sade fru Dutton, i det
hon tillslöt ögonen och ryste.
»Man blir van vid det», sade hjälten okonstladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
