Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig snart alldeles i fred. Värst befunno sig fötterna,
hvilka ännu ej hunnit vänjas vid milslånga promenader.
Visserligen bestods mig en skjutshäst till mina sakers
transport, och då och då kröp jag på kärran bredvid
kappsäcken; men jag blygdes åka under det manskapet
tågade till fots i den starka hettan, nedtyngda under
bördan af sina tunga packningar. Kvarteren hade inte
förbättrats, nej tvärtom. Hafrebrödet började till och med
tryta; fattigdom och dess oftare följeslagare, osnyggheten,
trifdes i hvarenda koja. På rätt många ställen fanns intet
annat rum än den stuga, bonden själf med familj, katt
och höns bebodde. Den inkvarterade bjöds väl ett slags
säng med fårskinnsfäll, men rådligast var att söka hvilan
uti något uthus, där man åtminstone fredades från andra
sömnstörare än syrsorna. Öfver hufvud förekom landet
ganska ödsligt, ju längre man fördjupade sig däri: vilda
skogstrakter, mosslupna bergsbackar, sten och skogssnår
togo ingen ända. Folket i de enstaka gårdarna var
visserligen fryntligt, men icke dess mindre utledsnadt och
utarmadt af de eviga durchmarscherna, som tömde deras
magra visthus och utmattade deras hästar genom immerfort
pågående skjutsningar. Tidens konfysa begrepp om
militärväsendet och operationernas vacklande gång vållade
transporters afsändande fram och åter. Således trycktes
landtmannen dubbelt genom det höga generalitetets ovana
vid yrket. Öfver hufvud var hela norska fälttåget en
väfnad af osammanhängande kombinationer. I smärre
detachement lågo 17,000 svenskar spridda längs efter en
30 mils gräns. I hufvudlöst uppgjorda anfall bortplottrades
det ena kompaniet efter det andra, ty högre än
kompanivis — kanske någon gång bataljonvis — vågade
svenska befälhafvarne aldrig sina fåkunniga försök.
Följden måste bli, att man nästan dagligen hörde omtalas,
huruledes norrmännen (som voro våra mästare i det lilla
kriget) afskurit och tillfångatagit de små korpser, man
skickade mot dem. Hela detta krig fördes med en lamhet,
ett oförstånd, som berättigar till den slutsats, att våra
befälhafvare vunnit sitt avancement i hoftrapporna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
